Archive for the ‘Kardiomyopati’ Category

Högerkammarkardiomyopati (ARVD)

måndag, september 7th, 2009

Arytmogen högerkammardysplasi (ARVD) är en tidigare benämning på detta tillstånd. Tillståndet förekommer hos < 0,1 procent av befolkningen, men det är en av de främsta anledningarna till plötslig hjärtdöd hos unga och antas svara för ca 25 procent av de plötsliga dödsfallen hos idrottsmän (1).

 

Symptom          

 

Debutsymtomen är inte sällan svimning (30 procent) eller hjärtstopp (7–23 procent).

 

Utredning         

 

Den vanligast iakttagna arytmin är monomorf kammartakykardi med vänstergrenblocksmorfologi.

Riskvärderingen omfattar herediteten, förekomst av svimning, vilo-EKG, förekomst av sena potentialer i medelvärdesbildade EKG, ekokardiografi och invasiv programmerad stimulering (1).

 

Behandling      

 

Sotalolbehandling medför en bättre prognos hos patienter med manifest takykardi (1).

 

Referenser

 

  1. Asplund K, Kärvinge C: Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård – det medicinska faktadokumentet. Bergslagens grafiska AB, Lindesberg, 2004.

Restriktiv Kardiomyopati

måndag, september 7th, 2009

Ovanlig. Styv och stel kammare.

Kraftigt nedsatt diastolisk funktion

 

Etiologi

 

Idiopatisk, Sekundär (vanligast) till infiltrativa sjukdomar

 

Symptom          

 

Dyspné, Trötthet, Angina, Synkopering, Svikt

 

Utredning         

 

Blåsljud, galopprytm, normalstort hjärta, UKG

 

Behandling      

 

Mot grundsjukdom, sviktbehandling.

Dilaterad Kardiomyopati (DCM)

måndag, september 7th, 2009

Generellt nedsatt kontraktilitet och dilatation av hjärtkammaren.

Nedsatt systolisk funktion.

 

Etiologi

 

Idiopatisk, Genetisk defekt, Virus? Diabetes, Ischemisk h-sjd, Alkohol, Infektioner

 

Symptom          

 

Som vid hjärtsvikt.

 

Utredning         

 

Diagnos ställs vid hjärtsvikt,  hjärtförstoring (Röntgen), systoliskdysfunktion (UKG) samt avsaknad av annan känd hjärt-kärlsjukdom

 

Behandling      

 

Behandling med ACE-hämmare eller betablockad är gynnsam som vid övrig hjärtsvikt (1).

ICD-behandling efter överlevt hjärtstopp bör övervägas. Däremot föreligger delade

meningar beträffande primär ICD-behandling hos högriskpatienter före dokumenterat VT/VF (1).

Otillräcklig dokumentation finns för gynnsam behandlingseffekt med aldosteronhämmare och amiodaron (1).

 

Referenser

 

  1. Asplund K, Kärvinge C: Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård – det medicinska faktadokumentet. Bergslagens grafiska AB, Lindesberg, 2004.

Hypertrof Kardiomyopati (HCM)

måndag, september 7th, 2009

Vanligast. Förekommer i 0,2% i befolkningen. Generell eller mer lokaliserad hypertrofi.

Nedsatt diastolisk funktion leder till ökat fyllnadstryck.

 

Etiologi

 

Idiopatisk, Genetisk defekt, Endokrina el. Neuromuskulära rubbningar, Virus?

 

Symptom          

 

Dyspné, Angina, Synkopering, Svikt, Plötslig död

 

Utredning         

 

Riskbedömningen inkluderar hereditet, symtom, EKG, ekokardiografi och arbetsprov (1).

I status kan blåsljud, 4:e ton och bifid puls noteras.

 

Behandling      

 

Icke ihållande kammartakykardi är en värdefull prediktor hos vuxna (finns hos ca 20 procent), medan ett negativt bandspelar-EKG (48–72 timmar) har ett högt prediktivt värde för identifikation av lågriskpatienter. Patienter som räddas efter ett hjärtstopp har ca 10 procents risk per år för återfall och bör därför utrustas med en ICD (gynnsam effekt, visst vetenskapligt underlag) (1).

 

  1. Farmaka. Negativt inotropa läkemedel kan användas som primärprevention (Betablockad, Amiodaron, Verapamil). 
  2. ICD. Bör erbjudas till alla som överlevt ett hjärtstopp. Kan även övervägas efter riskbedömning som primärprevention.
  3. Kirurgi. Septal myektomi bör övervägas vid lokaliserad hypertrofi som leder till obstruktion av aortaostiet.

 

Referenser

 

  1. Asplund K, Kärvinge C: Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård – det medicinska faktadokumentet. Bergslagens grafiska AB, Lindesberg, 2004.