Ett viktigt test som är bra för att bedöma trovärdigheten av en samlad dygnsmängd urin.
Varierar med muskelmassa, ålder och kön. Kvinnor: 3,5 – 14 mmol/d. Män: 4,5 – 20 mmol/d.
Ett viktigt test som är bra för att bedöma trovärdigheten av en samlad dygnsmängd urin.
Varierar med muskelmassa, ålder och kön. Kvinnor: 3,5 – 14 mmol/d. Män: 4,5 – 20 mmol/d.
För information kring proteinuri och albuiminuri hänvisas till separata PM.
Vid bestämning av U-Elfores ges svar på förekomst av tubulär proteinuri såsom förhöjt Protein HC, B2-makroglobulin eller förekomst av ökad mängd lätta kedjor (kappa eller lamda).
Tubulär proteinuri förekommer vid tubulointerstitiella sjukdomar och överflöd av lätta kedjor:
Tubulär proteinuri brukar vara förenat med njurfunktionsnedsättning och andra fynd.
Uttalad tubulär proteinuri utan klar genes bör remitteras till njurmedicinsk klinik.
För information kring proteinuri och tubulär proteinuri hänvisas till separata PM.
|
Normalt |
Mikroalbuminuri |
Proteinuri |
Kastat engångsprov |
< 20 mg/l |
30-300 mg/l |
> 300 mg/l |
Alb/krea-index |
< 3 mg/mmol |
3-20 mg/mmol |
> 20 mg/mmol |
tU-Albumin |
< 30 mg/d |
30-300 mg/dygn |
>300 mg/dygn |
Sedvanliga urinstickor eller stixtest (kemisk metod) detekterar bara albumin (reagerar på albumin >100-300mg/l):
Stixtest detekterar inte uttalad tubulär proteinuri, exempelvis lätta kedjor. Stickan kan också bli falskt positiv vid kraftigt koncentrerad, akalisk urin (pH > 7,0) eller vid hematuri. Man bör också ta hänsyn till att urinstickan är ett engångsprov och påverkas av faktorer såsom dygnsvariation, fysisk aktivitet, vattenintag, furosemid, hypertoni, emotionell stress och kroppsläge.
Dygnsmängd urin krävs för mätning. Bra mått på graden av albuminuri. >3,5 g/dygn ingår i definitionen av nefrotiskt syndrom.
Beräknas som kvoten av albuminkoncentrationen genom kreatininkoncentrationen i samma urinprov och korrelerar mycket väl med dygnsutsändringen av proteinet. Enheten blir [(mg/l) / (mmol/l)] = mg/mmol.
Mindre men signifikant proteinutsöndring (> 300 mg/dag) kan normalt förekomma på eftermiddagen. Diagnosen ställs med posturalt test enl ovan.
Denna typ av isolerad proteinuri har ingen association till senare njursjukdom och behöver inte kontrolleras, såvida det föreligger fri morgonurin. Enligt somliga (1) rekommenderas uppföljning 1 gång / år i 2-3 år. Om proteinurin försvinner krävs ingen uppföljning. Om fortsatt ortostatisk proteinuri följs patienten årligen.
Om ovanstående typer av proteinuri uteslutits och inga andra fynd eller sjukdomar framkommer vid utredning.
Patienten skall följas. tU-albumin > 0,5 g/dag indicerar serumelfores och urinelfores och ev njurbiopsi (poliklinisk remiss till njurmedicin) då detta ofta beror på glomerulär sjukdom, särskilt vid hypertoni, ödem, hypoalbuminemi, nedsatt njurfunktion, hyperlipidemi, aktivt sediment och lipiduri. Behandling ges inte primärt.
Proteinuri är inte bara markör för njurskada utan bidrar till progressen av njursvikt genom att orsaka tubulära skador. Proteinuri delas in i glomerulär (albuminuri) och tubulär proteinuri. Se särskilda PM för dessa två tillstånd.
Den glomerulära proteinurin delas i sin tur in i selektiv och oselektiv. Selektiv proteinuri betecknar en relativ frånvaro av större molekyler än albumin i sekundärurinen, d v s begränsad filterskada. Oselektivt mönster betecknar motsatsen, rutinmässigt mätt med hjälp av IgG (cirka 150 kD).
Vid tubulär proteinuri uppträder LMW-proteiner i ökad mängd i sekundärurin. Dessa har inte reabsorberats på ett normalt sätt i tubuli. Totalförlusten av protein vid tubulär skada brukar inte överstiga 2 g/dygn, av vilket mer än hälften utgörs av LMW-proteiner.
U-Elfores används för kvalitativ och kvantitativ analys vid proteinuri och analyseras säkrast på dygnsmängd urin. Med hjälp av elforesen karaktäriseras proteinurin enl nedan.
Orsaker till proteinuri enl Aurell (1), modifierat av Norrman |
|||
Typ av proteinuri |
Alb/krea-index |
IgG/krea-index |
ProtHC/krea-index |
Selektiv glomerulär |
> 3,8 |
< 0,8 |
< 0,7 |
Oselektiv glomerulär |
> 3,8 |
> 0,8 |
< 0,7 |
Icke glomerulär |
> 3,8 |
> 0,8 |
> 0,7 |
Tubulär |
< 3,8 |
< 0,8 |
< 0,7 |
Övre referensintervall för proteinkoncentration (mg/l) och proteinkreatininindex (mg/mmol) (1) |
||
Protein |
Urinkoncentration (mg/l) |
Proteinkreatininindex (mg/mmol) |
Albumin |
42 |
3,8 (3,0 vid diabetes) |
IgG |
8 |
0,8 |
Protein HC |
8 |
0,7 |
Fria kappakedjor |
7 |
0,6 |
Fria lamdakedjor |
7 |
0,6 |
Hematuri och proteinuri beskrivs separat nedan då ytterligare utredning ofta är aktuellt i dessa fall och utredningsgången är mer komplicerad.
Urinstickor ger aldrig falskt positivt utslag. Ger dock falskt negativt utslag vid t.ex. Staph. Saprophyticus eller mycket kraftig bakterieväxt, då ammoniak bildas.
Använd ”dipslides” vid negativ nitrit och misstänkt UVI
Urinodling vid recidiv, infektion i slutenvården eller då urinen tappats
Vid typiska symptom finns bakterier i 50-80 % av fallen där sticka är neg för leukocyter och nitur. Nitur har sensitivitet på 80 %, orsaker till detta:
Positivt fynd kan vara normalfynd, UVI eller nefrit.
Hos barn ofta 3+ – 4+ vid svält.
Hos barn är 1+ och mer ett observandum.
De stixtest som används detekterar med hög känslighet hemoglobin och myoglobin. Makroskopisk hematuri eller 2-3E på sticka bör utredas. För lista över potentiella orsaker se PM för makroskopisk hematuri.
Urologisk utredning, se PM för makroskopisk hematuri.
Utredning av isolerad mikroskopisk hematuri hos i övrigt frisk person ger mycket sällan patologiska postrenala fynd och generellt utreds sådan hematuri ej urologiskt.
Även utan samtidiga symptom bör persisterande mikroskopisk hematuri föranleda kontroll och eventuellt remiss till njurmedicinsk klinik.
– Blodtrycket
– Hb, SR och S-kreatinin.
– U-albumin sticka. Vid patologiskt fynd bestämms U-Alb / krea index eller tU-Albumin (där >1g/dygn tyder på sjukdom i glomeruli eller interstitium).
– U-nitrit. Urinodling.
– Sediment (Vid patologiskt fynd remiss till njurmedicin).
– Vidare nefrologisk utredning krävs vid samtidig proteinuri, positivt sediment, hypertoni eller njurfunktionsnedsättning. Vid nedsatt njurfunktion bör patienten remitteras snabbt.
– Patienter med isolerad hematuri bör utredas såsom vid makroskopisk hematuri. Vid misstanke om UVI behandlas denna och förnyad provtagning görs efter några veckor.
– Vid positiv sticka men negativt sediment (avsaknad av erytrocyter) tas S-LD, S-Haptoglobin, COHb och S-CK på misstanke om hemolys eller rabdomyolys.
– Njurbiopsi
– Vaskulitprover (ANA, ANCA).
Bör göras vid hematuri. Använd färsk urin.
Förekomst av korniga och röda blodkroppscylindrar talar för glomerulär sjukdom.