Archive for the ‘Ekokardiografi (UKG)’ Category

FATE – Focused Assesed Transthoracic Echo

onsdag, augusti 5th, 2015

FATE är en standardiserad approach till ultraljudsundersökning av en svårt sjuk patient.

 

Mål med undersökningen

 

  1. Leta efter uppenbar patologi
    • Perikard/pleuravätska
    • Klaff-fel
    • Dissektion
    • Lungemboli etc
  2. Fastställ väggtjocklek och kammardimensioner
    • Hypertrofi
    • Dilatationer/kammarförstoring
    • Aneurysm
    • Relativ storlek av RV och LV
  3. Evaluera kontraktiliteten
    • Normal, hyperdynamisk, lätt, måttligt, uttalat nedsatt.
  4. Undersök pleura bilateralt.
  5. Relatera fynden till den kliniska situationen.

 

Gör så här

Subcostal vy

  • Värdera avseende perikardvätska, högerkammare, vänsterkammare
  • Mät V Cava inf.
    • Om < 2 cm och varierar > 50% med andning så är CVP 0-5 mmHg
    • Om > 2 cm och varierar > 50% med andning så är CVP 5-10 mmHg
    • Om > 2 cm och varierar < 50% med andning så är CVP 10-15 mmHg
    • Om > 2 cm och varierar minimalt med andning så är CVP 15-20 mmHg
    • Om > 2 cm med dilaterade levervener och utan variation så är CVP > 20 mmHg

Apikal vy

  • Värdera höger och vänster kammare samt förmak.
  • Vrid till 2-kammarvy för att se anterior och inferior vägg.

Parasternal vy

  • Värdera vänsterkammaren/VK-funktion.
  • Värdera aorta accentens och descendens
  • Leta perikardvätska/pleuravätska
  • Vrid till kortaxelvy. Värdera rörelse, värdera HK – skall ligga som en skära och inte förvandla VK till ett D, värdera volymstatus (kissing papillars).

Pleural vy

Undersök en lunga i taget. Leta efter vätska

 

Filmer

 

FATE – Focused Assesed Transthoracic Echo

RUSH – ultraljud vid chock

onsdag, augusti 5th, 2015

Rapid Ultrasound in SHock är ett systematiskt sätt att undersöka hjärtat i chock-situationen. Undersökningen delas in i 3 delar:

  1. Pump (parasternal långaxel/kortaxel, subxifoidal och apikal vy).
    1. Perikardvätska/tamponad.
    2. Vä-kammar kontraktilitet.
    3. Högerkammarpåverkan.
  2. Tank
    1. Fyllnadstryck/volymstatus (v cava och levervener)
    2. Läckage (EFAST, Lungundersökning – vätska/B-linjer)
    3. Tryckpåverkan (avsaknad av lung sliding för att diagnostisera ventilpneumothorax)
  3. Pipes
    1. Aorta (aneurysm, dissektion) – från rot hela vägen ner
    2. Ven (DVT) – femoralnivå + poplitea

 

RUSH-protokollet

RUSH

 

Videor med exempel på RUSH

Tamponad

tisdag, augusti 4th, 2015

CAUSE – Ultraljud vid hjärtstopp

tisdag, april 26th, 2011

Vid hjärstopp utförs AHLR enligt annat PM. Vid asystoli finns ingen möjlighet att elkonvertera eller defibrillera. Orsaken kan vara slutstadiet av VF men kan också bero på PEA (pulslös elektrisk aktivitet). PEA kan även visa QRS-komplex, exempelvis vid chock.

Vid förekomst av asystoli har man kommit fram till ett systematisk UKG-undersökande för att undersöka de 5 vanligaste orsakerna:

  1. Tamponad (förekomst av perikardvätska)
  2. Hypovolemi (små hjärtrum, sammanfallen v cava)
  3. Lungemboli (högersidan dominerar i storlek)
  4. Övertryckspneumothorax (avsaknad av ”sliding sign”)
  5. Sann asystoli (total avsaknad av rörlighet i förmak, kammare och klaffar. Ofta samtidigt förekommande spontankontrast. Predikerar till 100% för död)

 

Gör så här

 

  1. Titta subxifoidalt först efter fyrkammarbild. Parasternalt eller apikalt går också bra. Titta efter perikardvätska, tecken till hypovolemi eller uppblåst högerkammare. Står hjärtat helt still i avsaknad av andra påvisbara orsaker handlar det troligen om sann asystoli.
  2. Titta sagitalt midcostalt i andra intercostalrummet efter ”sliding sign” och ”Comet tailing”. Vid pneumothorax förekommer inte dessa fenomen.

 

Algoritm

 

CAUSE

 

Filmer

 

Quick look ECHO in cardiac arrest

 

Referenser

 

  1. Hernandez: CAUSE Cardiac Arrest Ultrasound Exam – A better approch to management of patients in non-arrrytmogenic cardiac arrest. Resucitation (2008) 76 (198-206).

Normalvärden UKG

söndag, oktober 24th, 2010

Dimensioner

Referensvärden för UKG-mätningar i parasternalt långaxelsnitt


Fas

Normalt

Lätt ökad

Måttligt ökad

Kraftigt ökad

Aorta






Annulus aorta

Systole

26 mm




Sinus valsalva

Diastole

35 mm




Sinotubulära junction

Diastole

34 mm




Aorta ascendens

Diastole

34 mm




Annulus mitralis


< 35 mm




Vänster förmak






Män, diameter


30 – 40

41 – 46

47 – 52

> 52

Kvinnor, diameter


27 – 38

39 – 42

43 – 46

> 46

Diam/BSA


15 – 23

24 – 26

27 – 29

> 29

Vänster kammare






Män, VK-diameter

Diastole

42 – 59

60 – 63

64 – 68

> 68

Män, VK-diam/BSA


22 – 31

32 – 34

35 – 36

> 36

Män, Septum


6 – 10

11 – 13

14 – 16

> 16

Män, bakvägg


6 – 10

11 – 13

14 – 16

> 16

Kvinnor, VK-diameter


39 – 53

54 – 57

58 – 61

> 61

Kvinn, VK-diam/BSA


24 – 32

33 – 34

35 – 37

> 37

Kvinnor, Septum


6 – 9

10 – 12

13 – 15

> 15

Kvinnor, bakvägg


6 – 9

10 – 12

13 – 15

> 15


Checklista standard-UKG

lördag, oktober 23rd, 2010

Parasternal långaxelbild (LAX).

Lägg på proben i I3-I4. Markeringen riktad mot höger axel. Lokalisera aortaklaffen så att det blir bra.  

  1. Värdering av aortas kaliber.
    • Kontrollera aortas kaliber (tryck generic → caliper). Mät också hur långt ifrån klaffplanet måttet är taget.
    • Spara bild.
  2. Mätning av aortaroten och vänster förmak.
    • Tryck på M-mode. Frys bilden i bra läge (freeze).
    • Mät tidsmässigt första gången precis där QRS-komplexet börjar (förmaksslutsystole).
    • Klicka på Dimension.
    • Första klicket sätts precis hitom aortas närmsta vägg.
    • Andra klicket sätts precis hitom aortas andra vägg.
    • Mät andra gången på förmaket där detta är som störst (förmaksdiastole).
    • Första klicket sätts i övre inre begränsningen av vänster förmak.
    • Andra klicket sätts i nedre inre begränsningen av vänster förmak.
    • Spara bilden med båda mätningarna utsatta.
  3. Mätning av vänster kammare.
    • Tryck på 2D. Frys bilden i bra läge (freeze). Kan också mätas med M-mode, då kotrolleras måtten i såväl slutdiastole som systole (där septum är som tjockast) och då får man också ett mått på EF enl Teicholz.
    • Mät tidsmässigt första gången i slutdiastole när kammaren är som störst (precis där QRS-komplexet börjar).
    • Klicka på Dimension.
    • Första klicket sätts där höger kammare övergår i Septum.
    • Andra klicket sätts där septum övergår i vänster kammare.
    • Tredje klicket sätts där vänster kammare övergår i lateralväggen.
    • Fjärde klicket sätts där lateralväggen tar slut.
    • Spara bilden.
    • Upprepa dimensionsmätningarna 2-3 ggr så att det stämmer. 2 ggr räcker om man får samma mått. Alternativt tas måtten en gång i 2D och en gång i M-mode. 
  4. Visualisering av aorta- och mitralisklaffarna och eventuellt läckage.
    • Titta först på aorta och mitralisklaffarna så de ser bra ut, har rätt antal cuspar och rör sig fint utan doppler. Spara två cineloopar utan färgdoppler.
    • Lägg på färgdoppler över aorta och mitralis. Spara två cineloopar med färgdoppler.



2)       Parasternal kortaxelbild (SAX). Vrid proben medurs 90 grader så att ljusmarkeringen riktas mot mitten av vä clavikel.  


a)       Värdering av VK-funktionen i 3 nivåer.

i)         Mitralisklaffplanet.

(1)     Titta också på mitralisklaffen så den rör sig fint.

ii)       Papillarmuskelplanet. Spara bild.

iii)      Apikalt.


b)       Visualisering av aortaklaffen ånyo.

i)         Gå till aortaklaffplanet så att du ser aorta och dess (förhoppningsvis) tre cuspar. Spara bild.

ii)       Lägg på färgdoppler och värdera eventuellt läckage. Spara bild.


c)       Värdering av pulmonalisklaffen.

i)         Justera proben så att du ser pulmonalisklaffen (vrid lätt motsols och flytta fokus åt höger). Lägg på doppler och därefter pulsad doppler (PW).

ii)       Mät flödet över pulmonalis. Spara bild.


d)       Värdering av tricuspidalisklaffen.

i)         Justera proben så att du ser tricuspidalis (rikta fokus åt vä i bilden). Lägg på doppler och därefter kontinuerlig doppler (CW).

ii)       Mät storleken på ev tricuspidalisinsuff. Spara bild.



3)       Apikal fyrkammarbild (4C). Patienten vrider sig till vänster. Känn var iktus finns. Sätt proben där. Indexmarkeringen skall vara riktad mot ryggen. Sikta proben mot höger axill. Kontrollera så att bilden ligger bra genom att du ser att apex ligger mitt i bilden.  


a)       Värdering av mitralisklaffen.

i)         Lägg på dopplerfärg. Spara bild.

ii)       Lägg på pulsad doppler (PW) på toppen av mitralisklaffen (där klaffarna möts i systole).

(1)     Mät E/A-kvoten.

(a)     Tryck på E/A-knappen.

(b)     Klicka första gången på toppen av E-vågen.

(c)     Klicka andra gången i dalen mellan vågorna, den uppritade linjen skall vara parallell med E-vågens lutning.

(d)     Klicka tredje gången på toppen av A-vågen (denna identifieras genom att den kommer precis efter P-vågen på EKG). 

(e)     Spara bild.

iii)      Lägg på kontinuerlig doppler (CW) om mitralisinsufficiensen är måttlig eller markerad. Spara bild men flödet över MI:n brukar inte mätas.


b)       Värdering av lungvensflödet.

i)         Syns bäst med dopplerfärg. Spara bild.

ii)       Lägg den pulsade dopplern (PW) över lungvenernas inflöde i vä förmak. Ibland kan man inte visualisera vänster förmak så bra och då hittar man bäst lungvensflödet genom att lägga dopplern precis innan vä förmak börjar.

iii)      Du skall då se två positiva vågor i dopplermodet.

iv)     Mät lungvensflödet (uppåt, flöde mot dig).

v)       Spara bild.


c)       Visualisering av aortaklaffen. Vicka proben så att du ser aorta (5-kammarbild).

i)         Lägg på färgdoppler. Spara bild.

ii)       Lägg kontinuerlig doppler (CW) över aortaflödet.

(1)     Mät AV-Vmax. Tänk på vinkelfelet!

(a)     Tryck på AV-Vmax-knappen (neråt, flöde mot dig).

(b)     Klicka på toppen av kurvan.

(c)     Spara bild.


d)       Visualisering av trikuspidalisklaffen.

i)         Lägg doppler över trikuspidalis. Spara bild.

ii)       Mät T-max vid TI. Lägg cursorn över trikuspidalis, lägg på kontinuerlig doppler (CW), kolla så kurvan ser bra ut, den är riktad neråt (flöde från dig) klicka på toppen av kurvan. Spara bild.


e)       Värdering av vänster kammare.

i)         Tyck på knappen för dubbla fokus så att man ser apex-delen bättre.

ii)       Kolla så att den förtjockar sig som den ska samt att den rör sig fint.

iii)      Spara en cineloop.


4)       Apikal tvårumsbild (2C). Vrid proben motsols för att få till 2-kammarbilden. Kan vara rätt lurigt att hitta på ett bra sätt.


a)       Värdering av vänster kammare

i)         Kolla så att väggarna förtjockar sig som de ska.

ii)       Spara en cineloop.


b)       Värdering av mitralisklaffen

i)         Lägg på dopplerfärg över klaffen och kontrollera om det ser bättre ut i denna projektion än i parasternalbilden.

ii)       Spara eventuellt bilder.


5)       Apikal långaxelsnitt (APLA) (=3-kammarvy). Vrid fortsatt proben motsols, lampan skall nu peka rakt uppåt.

 

a)       Värdering av vänster kammare.

i)         Kolla så att väggarna rör sig som de ska.

ii)       Spara en cineloop för att se vänsterkammarfunktionen.


b)       Värdering av aorta- och mitralisklaffarna.

i)         Lägg på dopplerfärg över klaffen och kontrollera om det ser bättre ut i denna projektion än i parasternalbilden.

ii)       Spara bild.


6)       Subcostal projektion. Patienten i ryggläge. Lampan riktas mot dig. Få fram 4-kammarbild, högerhjärtat ses något bättre från denna vy.


a)       Värdering av högersidan.

i)         Kontrollera så att allt ser bra ut.


b)       Värdering av V cava inferior.

i)         Lägg M-mode över denna.

ii)       Kolla så att cavans vidd fluktuerar med andningen, minst 50%. 

Spara bilden i M-mode.

Den ekokardiografiska undersökningen

lördag, oktober 23rd, 2010

Parasternal långaxelbild (LAX, PLAX)

 

Gör så här

Patienten lutar något åt vänster. Proben hålls parallellt med en tänkt linje mellan höger skuldra och vänster njure. Indexmarkeringen hålls åt skuldran vilket gör att aorta syns till höger på bilden. Man brukar befinna sig någonstans kring I3-I4. Något interstitie högre ser man aorta bättre.


LAX

Normal bild

På bilden ser man högst upp utflödet av höger kammare (RV), under detta skär planet genom anteriora delen av kammarseptum (IVS). Aortaroten ses till höger med övre och nedre cusperna av aortaklaffen (AVL). Under aortaroten ligger vänster förmak (LA). Till vänster därom finns vänsterkammarapex, i vilken posteromediala papillarmuskeln kan ses. Mitralisklaffen separerar vänster kammare från vänster förmak. Dess längre anteriora blad (AMVL) startar i posteriora väggen av aortaroten och dess kortare, posteriora blad (PMVL) sitter fast i arterioventrikulära fåran. Planet skär genom coronarsinus i denna punkten.  

Ultraljudsbilden innefattar regionen från papillarmusklerna till aortaklaffen (AVL). Den visar klart rörelsen av aorta- och mitralisklaffarna och tillåter mätning av vänster förmaks- och aortarotens dimensioner samt vänster kammares (LV) hålrum, kammarseptum (IVS) och posteriora kammarväggen.


Normal LAX

Användningsområde

Denna vy används för många ändamål innefattande alla typer av utflödesobstruktion av vänster kammare, vegitationer, skleros eller andra förändringar på aorta och mitralisklaffarna, mitralisklaffprolaps, SAM-fenomen. Med färgdoppler kan såväl mitralis- som aortainsufficiens ses. Vänster förmak mäts i systole när förmaket är som störst. Vid behov mäts annulus mitralis anteroposteriora diameter. Om man vinklar proben uppåt ser man vänster förmaks tak och proximala delen av aorta ascendens vilket är värdefullt om man letar efter förmaksinnehåll och aortarotsdissektion eller aneurysm. Parasternala långaxelvyn kan däremot inte normalt visualisera apikala regionen av vänster kammare eftersom försök att vinkla proben mot apex vanligen hindras av förekomst av lungvävnad.


Mätningar och bilder

  1. Aortas kaliber
  2. Aortaroten och vänster förmak.
  3. Vänster kammares dimensioner.
  4. Bild av aorta- och mitralisklaffarna samt basal delarna av VK med och utan färgdoppler.


Höger kammares inloppsvy

Genom att rotera proben medurs och vinkla den något medialt ser man höger förmak, tricuspidklaffen och proximala delen av höger kammares inlopp påträffas. Denna vy kallas höger kammares inloppsvy.


Höger kammares inloppsvy

Parasternal kortaxelplan (SAX)

Gör så här

Från den pararsternala långaxelbilden roteras proben 90 grader medurs för att se kortaxelbild. Indexmarkeringen skall nu peka mot mitten av vänster clavikel. Eftersom höger del av bilden tenderar att skymmas av lunga så bör proben hållas så nära sternum som möjligt. Det kan hjälpa att patienten roterar åt vänster och andas ut maximalt.

Normalt kollar man flera kortaxelbilder från apex till arteria pulmonalis genom att flytta proben utmed den långa axeln.

När proben siktar mot apex får man en topografisk bild i nivå med papillarmusklerna. När sedan proben flyttas utmed den långa axel ser man i tur och ordning mitralisklaffen, vänterkammares outflow, aorta- och pumonalisklaffarna och slutligen arteria pulmonalis huvudstam .

 

Mitralisklaffnivå

Om proben roteras medurs 90 grader från den parasternala långaxelvyn får man kortaxelvyn. Förutsatt att mitralisklaffen var i centrum innan rotationen så kommer kortaxelvyn vara i nivå med mitralisklaffen. Vänster kammare omges av en tjock hjärtmuskelvägg omfattande ateriora och posteriora delarna av kammarseptum (IVS) till vänster och dess laterala fira vägg ses till höger. Inuti vänster kammare ses mitralisklaffarnas två blad, den övre är den anteriora och den nedre den posteriora. Uppe till vänster om vänster kammar ses en del av höger kammare som en halvmåne. Vyn delar den mellan trikuspidalisklaffen och höger kammares apex under cristan.

SAX

Den viktigaste delen av ultraljudsbilden är mitralisklaffens rörelse vars blad bildar en guldfiskmun rakt framifrån. Den stora, välvda övre bladet (AMVL) och det plattare nedre bladet (PMVL) delar på sig och går ihop när blodflödet genom öppningen varierar. I tidig diastole separeras de ordentligt när vänster kammare fylls hastigt, därefter går de delvis samman i mid-diastole när fyllnadshastigheten minskar. När förmakssystole börjar separeras de igen innan de stänger sig helt i början av kammarsystole, där de blir kvar till nästa diastole.

SAX

Det är möjligt från denna vy att uppskattta mitralisklaffarnas area, ett mått som har visats sig korrelera väl till den riktiga arean vid kirurgi. Denna uppskattning är sannolikt den bästa ekokardiografiska uppskattningen av en mitralisstenos svårighetsgrad. Det kräver en del ansträngning för att få till bra mått.


Papillarmuskelnivå

Om man för proben mot apex så skannar man ett nedre plan. På denna nivå delas vänster kammare i mitten av dess två papillarmuskelgrupper. Dessa kan oftast lätt visualiseras och de bildar ett pålitligt kännetecken för vänster kammare eftersom höger kammare endast har en prominent papillarmuskel. Höger gräns av vänster kammare utgörs av den laterala fria väggen och botten utgörs av den inferiora väggen. Till vänster finns kammarseptum. Denna sektion skär höger kammare vänligt nära dess apex. De djupa trabekelverket i denna region kan ses.

Papillarmuskelnivå

Kortaxelvyn är värdefull för att segmentellt analysera väggrörligheten hos patienter med kammarsjukdom. För detta ändamål delas kammarväggen in i ett antal segment, vanligen 10 till 15 och rörlighet och förtjockning av varje analyseras individuellt. Exempelvis brukar kortaxelvyn i nivå med mitralisklaffen respektive papillarmusklerna delas in i 5 segment vardera med ytterligare 4 segement som erhålls från den apikala långaxel- eller kortaxelbilden. Detta ger ett disciplinerat sätt att analysera ischemisk hjärtsjukdom men såsom vid alla ekokardiografiska metoden går det ofta inte pga tekniska svårigheter att visualisera alla segmenten adekvat.


Aortaklaffnivå

Genom att föra proben ytteligare mot patientens högra skuldra, samtidigt som den roteras något medurs, får man planet ovanför mitralisklaffen så att vyn går genom de båda förmaken.

Aortaklaffnivå

I mitten ser man aorta med dess kuspar synliga (AVL). Under aorta ser man vänster förmak (LA) med förmaksseptum (IAS) gåendes diagonalt neråt och mot vänster, delande höger (RA) från vänster förmak (LA). Sektionsplanet går diagonalt genom trikuspidalisanulus, ovanför det posteroseptala bladet, varav delar fortfarande kan ses (TVL). Ovanför trikuspidalisklaffen finns crista supraventrikularis och delar av dess parietala band. Höger kammares utflöde (RVOT) kröker sig över toppen av aorta mot pulmonalisklaffen, där man kan se dess posteriora kusp (PVL).

Aortaklaffnivå

Vanligen ser man knappt förmaksseptum i fossa ovalis-regionen där den är mycket tunn. Därför är inte avsaknad av eko diagnostiskt för ASD, däremot kan denna vy användas för att studera förmaksseptum och eventuella shuntar i samband med kontrastundersökningar. Mikrobubblor, som genereras genom att snabbt injicera vätska i en perifer ven, kan användas. Man ser då att några bubblor tar sig från höger till vänster förmak.

Genom att föra proben ytterligare vidare flyttar man planet till ovanför aortaklaffen. I denna position är det möjligt att visualisera vänster koronarartärs ostium hos många av patienterna. Höger koronarartär kan visuliseras hos färre.

Genom att rotera proben motsols ser man planet utmed arteriae pulmonalis huvudstammar, de ses gå posteriort till höger om aorta. Man kan ofta visualisera detta kärl hela vägen till bifurkationen in i höger och vänster pulmonalisartärer, där man ser höger kröka sig bakom hjärtat och vänster kröka sig i motsatt riktning. Genom att hitta bifurkationen har man identifierat pulmonalisartären vilket är värdefullt när man eftersöker kongenital hjärtsjukdom.

Pulmonalis


Apikal projektion

Härifrån kan man se såväl långaxelplan som fyrkammarbild genom att vrida proben 90 grader.


Apikal fyrkammarbild (4C)

Patienten lutar något åt vänster. Proben sätts på den exakta punkt där maximal apikal impuls känns (iktus). Probens axel siktar mot höger skuldra.För att se långaxelbild roteras proben så att indexmarkeringen pekar uppåt. Detta är svårt att få till hos unga, slanka patienter eftersom axeln är i rak vinkel mot revbenens riktning vilket minskar synfältet. Om proben roteras 90 grader medurs så pekar indexmarkeringen mot vänster axill. Planet är nu paralellt med interkostalspatierna vilket ger en lättare sätt att se de fyra kamrarna tillsammans med kammar- respektive förmakssepta.


Apikal projektion

Apikal tvårumsbild (2C)

Vrid proben motsols för att få till 2-kammarbilden. Kan vara rätt lurigt att hitta på ett bra sätt.  


Apikal långaxelsnitt (APLA)

Det samma som 3-kammarvy. Vrid fortsatt proben motsols, lampan skall nu peka rakt uppåt. 


Subcostal projektion

Härifrån kan man se såväl kortaxelplan som fyrkammarbild genom att vrida proben 90 grader.

Patienten ligger på rygg, eventuellt med en kudde under njurarna för att ryggen skall svanka. Proben placeras precis till höger om xifoideum med axeln riktad mot vänster skuldra och indexmarkeringen mot vänster höft. Därefter trycks proben ner för att få fram fyrkammarbilden. Genom att rotera prpoben medurs 90 grader vilket gör att indexmarkeringen är riktad rakt upp ändras bilden till en kortaxelbild. 

Subcostal projektion

Subcostala bilder förbättras ofta genom att patienten andas in, vilket sänker diafragma och drar ner hjärtat mot proben.

Grundläggande om UKG

lördag, oktober 23rd, 2010

Introduktion

Hjärtat beskådas med ultraljud. Information angående klaffvitier, tryckförhållanden och hjärtrummens funktion erhålls på ett bra sätt.


M-mode

Innebär att ultraljudssignaler skickas mot hjärtat i en enda riktning. För att få ytterligare information månste man ändra transducerns riktning. Ett M-mode ekokardiogram ger ingen bild av hjärtat utan snarare ett diagram som visar hur positionerna av dess strukturer ändras under hjärtcykels gång. Tillåter att mäta exempelvis storlekar och dimensioner.


2-dimentionell mode

En nyare variant ger en 2-dimentionell bild av hjärtat vilket ger ytterligare information. Informationen inhämtas förenklat från en likadan ultraljudssignal som vid M-mode men med hjälp av en roterande kristall skickas signaler ut i många olika riktningar vilket samlat ger den 2-dimentionell bilden.


Simultan registrering

Genom att titta på M-mode samtidigt som 2D-bilden får man en bättre känsla för vad M-mode-diagrammet egenligen visar.


Doppler

När ultraljud reflekteras mot rörliga föremål ändras ljudets frekvens. Rör sig föremålet mot sändaren kommer det reflekterade ljudet ha högre frekvens än det utsända och vice versa. Föremålen utgörs i detta fall av röda blodkroppar. Flöden mot proben blir röda och flöden från proben blir blåa på skärmen.

Kontinuerlig doppler (CW) registrerar alla hastigheter längs hela dopplerstrålen, däremot är det svårt att veta var längts ultraljudslinjen hastigheterna är registrerade. Denna används när det intressanta flödet är det högsta utmed linjen. Är flödet riktat mot sändaren så hamnar hastighterna ovanför baslinjen och vice versa. CW används i rutinundersökningen vid mätning av tricuspidalisinsufficiens och hastigheter över aortaklaffen (ex vid AS). 

Pulsad doppler (PW) kan registrera hastigheter inom ett bestämt område. Nackdelen är att den inte kan registrera höga hastigheter. PW används vid mätning av pulmonalisflöde, mitralisflöde och lungvensflöde.

Access till hjärtat

4 st vanliga sätt finns att titta på hjärtat.

1) Hjärtat nås bäst i den parasternala arean som ligger 2-3 cm från sternum till vänster, I3-I5. Här finns oftast ingen lungvävnad framför hjärtat varför bilden blir bäst. 

2) Man ser också hjärtat bra från apex (apical approach).

3) Med transducern under processus xifoideus får man sen subcostala approachen.

4) De stora kärlen och hjärtbasen kan ses från den suprasternala notchen (supraternal approach).


De olika hjärtplanen

Olika delar av hjärtat ses bäst från de olika synvinklar. Man har enats om att hjärtat skall beskrivas från dessa tre grundvinklar.

1) ”Kortaxelplan”. Undersöker hjärtat i AV-planet. På kroppsytan är denna axel paralell med sternum och går från vänster midclavikel till höger höft. 

2) ”Långaxelplan”. Undersöker hjärtat från aortaroten till vänster kammares apex och inkluderar aorta och mitralisklaffarna. På kroppsytan än denna axel vinkelrät mot sternum och går ungefär från patientens högra skuldra till vänstra njure

3) ”Fyrkammarbild”. Vinkelrät mot såväl lång- som kortaxelplanen. Undersöker hjärtat från apex till hjärtbasen och är vinkelrät mot både bakre interventrikulära septum och interatriala septum. På kroppsytan är den paralell med sternum och inkulderar både apex och höger skuldra.


Genom parasternal approach kan man se såväl kortaxelplan som långaxelplan genom att vrida proben 90 grader. På bilden ovan ser man parasternal långaxelplan (a), kortaxelplan (b). På bilden till höger ser man även apikal fyrkammarbild (c).