Archive for the ‘Autoantikroppar’ Category

Tabell över kliniskt viktiga autoantikroppar

onsdag, december 2nd, 2009
Test Specificitet Vanlig förekomst
ANA Cellkärneantigen Bindvävssjukdomar: SLE, Sjögrens syndrom, sklerodermi m.fl.
Anti-DNA dsDNA SLE med njurengagemang
ACA Centromerer Distal sklerodermi
ENA SS-A/SS-B Sjögrens syndrom, SLE
ENA snRNP MCTD, SLE, Systemisk skleros
ENA Sm-antigen SLE
ENA Jo-1 Polymyosit
aCL Kardiolipin SLE, primärt fosfolipidsyndrom, lues
     
ANCA C-ANCA, P-ANCA Wegeners granulomatos, småkärlsvaskulit
Anti-Pr3 Proteinas 3 Wegeners granulomatos
Anti-MPO Myeloperoxidas Mikroskopisk polyangit, Churg-Strauss sydnrom
     
Anti-GBM Basalmembran Goodpastures syndrom
AMA Mitokondrier Kronisk aktiv hepatit
SMA Glatt muskel Kronisk aktiv hepatit
RF IgG-Fc Reumatoid artrit, Sjögrens syndrom
Anti-TPO Tyreoperoxidas Autoimmun tyroideasjukdom
Anti-TG Tyreoglobulin Autoimmun tyroideasjukdom
PCA Parietalceller Perniciös anemi
Anti-C1q C1q SLE, HUVS
C3NeF C3Bb Membranoproliverativ glomerulonefrit
Referens: (16)

 

Referenser

 

  1. Ganrot P, Grubb A, Stenflo J: Laurells Klinisk Kemi i praktisk medicin. 7 ed. 1997.

Reumatoida faktorer (RF)

onsdag, december 2nd, 2009

RF är en antikropp riktad mot Fc-delen av IgG. Halten kan inte användas som markör för sjukdomsförloppet.

 

Förhöjda nivåer ses hos 70-80% av patienter med RA. Hos patienter med Sjögrens syndrom förekommer RF i närmast 100% av fallen. Förhöjda nivåer förekommer också vid SLE och andra bindvävssjukdomar, bakteriell endokardit och TBC.

Antikroppar mot glomerulärt basalmembran (GBM)

onsdag, december 2nd, 2009

Förekomst indikerar Goodpastures syndrom som går med lungblödning, snabbt förlöpande glomerulonefrit och anti-GBM-antikroppar.
Vid negativt utfall hos en patient med snabbt förlöpande glomerulonefrit kan ANCA-analys utföras på misstanke om Wegener eller komplement-analys på mistanke om poststreptokock-glomerulonefrit.

Antikroppar mot cytoplasmatiska antigen hos neutrofila granulocyter (ANCA)

onsdag, december 2nd, 2009

C står för cytoplasmatisk immunflouroscens (cytoplasmatiska antigen) och P står för perinukleär distribution (perinukleära antigen).

 

Fynd av P-ANCA vid immunofluorescensundersökning bör alltid kompletteras med antigenspecifik ELSIA mot MPO och PR3 eftersom antikroppar mot PR3 kan föreligga (MPO annars vanligast). P-ANCA förekommer i 50-80% av fallen av mikroskopisk polyangit och Churg-Strauss syndrom. Kan anses vara en ospecifk vaskulitmarkör. Titern är inte korrelerad till sjukdomsaktiveten.

 

Anti-MPO-antikroppar kan även ses vid SLE, sklerodermi, infektion, hydralazininducerad nefrit och Goodpastures syndrom.

 

Fynd av C-ANCA skall verifieras med antigenspecifik ELISA för PR-3-antikroppar pga den starka kliniska korrelationen till Wegeners granulomatos (finns i 80-90% av fallen). Förhöjd halt kan föregå skov.

Anti-kardiolipin antikroppar (aCL)

onsdag, december 2nd, 2009

Kan ses vid somliga infektioner, t.ex. HIV, Syfilis, lepra och infektiös mononukleos. Klassiskt också vid vissa reumatiska sjukdomar.

 

Vid SLE förekommer aCL i 30-40% av fallen. Är då associerad med trombos, trombocytopeni och habituell abortbenägenhet. Även korrelerat till Liebman-Sachs endokardit och cerebral infarkt.

 

Vid utredning av förlängd APTT bör analys av aCL. APTT kan användas som screening-metod (90% sensitivitet) för aCL.

 

Fynd av positiv ANA med förekomst av aCL utan kliniska hållpunkter för SLE föreligger är ett signum för patienter primärt fosfolipidsyndrom.

Antikroppar mot extraherbara nukleära antigen (ENA)

onsdag, december 2nd, 2009

Särskilt vid det korniga mönstret kan antikroppar mot extraherbara nukleära antigen identifieras. Dessa inkluderar anti-SSA/SSB, anti-Sm (Smith), anti-Scl70 (DNA-topoisomeras I) m.fl.

 

ENA förekommer inte normalt.

 

Antikropparnas halt kan inte användas för bedömning av prognos eller sjukdomsaktivitet.

 

SSA/SSB ses vid Sjögrens syndrom och SLE.

Sm-Antigen är närmast patognomont för SLE men detekteras bara i en mindre del av fallen.

snRNP-antikroppar beskrevs ursprungligen vid MCTD. Är också vanligt vid SLE och systemisk skleros.

Scl-70 är patognomont för systemisk skleros med diffus sklerodermi, påträffas i 30% av fallen.

Anti-Jo1-antikroppar är patognomont för polymyosit/dermatomyosit och förekommer i 25% av fallen.

Anti-centromer antikroppar (ACA)

onsdag, december 2nd, 2009

Förekommer inte hos friska individer.

Förekommer i högst frekvens hos patienter med distal sklerodermi (CREST-syndromet)

Förekommer också vid primär bilär cirros.

Antikroppar mot dubbelsträngat DNA (anti-dsDNA)

onsdag, december 2nd, 2009

Förekomst av anti-dsDNA är närmast patognomont för SLE. Utgör riskmarkör för glomerulonefrit (lupusnefrit).

Halten av anti-dsDNA följer sjukdomsaktiviteten vid SLE särksilt vid njurengagemang. Stigande nivåer kan vara tecken på aktivt skov.

Antinukleära antikroppar (ANA)

onsdag, december 2nd, 2009

Ökar i förekomst vid bindvävssjukdomar. Standardmetod är immunoflourescens (IF). Man kan särskilja olika flourescensmönster såsom homogent, kornigt, nukleolärt samt centromermönster.

 

Positiv ANA indikerar inflammatorisk bindvävssjukdom. Ju högre titern är desto starkare är korrelationen till sjukdom. Titern korrelerar däremot inte till sjukdomsaktiviteten eller prognos.

 

Positiv ANA förekommer också vid

  1. Vissa kroniska infektion (exempelvis TBC)
  2. Kroniska leversjukdomar.
  3. Friska individer, vanligare hos kvinnor (positiv ANA i titer 50-100 eller högre förekommer hos 5% av befolkningen).
  4. Frekvensen ökar vid stigande ålder.

 

Fyra olika flourescensmönster har beskrivits, dessa ger dock bara ledtrådar om vilket tillstånd det handlar om och endast specifik antikropp som korrelerar till sjukdom

  1. Homogent (SLE)
  2. Kornigt (SLE)
  3. Nukleolärt
  4. Centromermönster

 

ANA med homogent eller kornigt mönster förekommer i 95-99% av fallen av obehandlad SLE. Neg ANA utesluter således närmast diagnosen.

Förekomst av SSA vid SLE är associerat med AV-block III hos fostret.

Förekomst av centromerer vid systemisk skleros är associerad med CREST-typ, däreomt är scl-70 associerad med med mer diffusa typen.

 

Mönster Specificitet

SLE

Sjögrens

Skleroder

MCTD

Polymyosit

Homogent dsDNA

+

 

 

 

 

Histon

+++

 

 

 

 

DNA/Histon

+++

 

 

 

 

Kornigt Sm-antigen

+

 

 

 

 

snRNP

++

 

 

+++

 

Scl-70

 

 

+

 

 

SS-B eller La

 

 

 

 

 

RNA-ass prot

+

+++

 

 

 

Kornigt/Negativt SS-A eller Ro

++

+++

 

 

 

Negativt Jo-1

 

 

 

 

+

Nukleolärt Nukleol

 

 

++

 

 

Centromer Centromer

 

 

+

 

 

Förekomst anges som + 10-30%, ++ 30-60%, +++ >60%.

Referens: (16)

 

 

Referenser

 

  1. Ganrot P, Grubb A, Stenflo J: Laurells Klinisk Kemi i praktisk medicin. 7 ed. 1997.