Somatiseringssyndrom

30% av primärvårdspatienterna har något somatoformt syndrom

 

De psykiska besvären tar sig, under lång tid, uttryck i ett flertal symptom från olika delar av kroppen. Somatiskt underlag saknas eller står ej i proportion till besvären. Symptomen stör arbete, familjeliv m.m. Patienten är genuint orolig för sina symtom och överdrivet upptagen av dessa. Patienten framför sina symtom och lidande med stor kraft.

 

Etiologi              

Stressreaktioner, kulturbyte predisponerar

Emotioner (oftast rädsla/ångest) avkänns och tolkas som primära organmanifestationer.

Ofta ses en sekundärvinst

 

Utredning          

Uteslut somatik och övriga differentialdiagnoser

 

Diagnos             

Somatiseringssyndrom enligt DSM-IV

 

  1. Ett flertal somatiska besvär under flera års tid med debut före trettio års ålder. Patienten skall ha äskat behandling eller att symtomen lett till klart försämrad funktion i viktiga avseenden.
  2. Där skall finnas minst:
    • fyra smärtsymtom från olika delar av kroppen
    • två gastrointestinala symtom som inte yttrar sig som smärta
    • ett sexuellt symtom som inte yttrar sig som smärta
    • ett pseudoneurologiskt symtom (försämrad balans eller koordination, svårigheter att svälja/klump i hals, amnesi, förlust av berörings- eller smärtkänsla, dubbelseende m.fl).
  3. Symtomen skall ej kunna förklaras av känd sjukdom eller som effekt av missbruk/läkemedel eller att symtomen vid känd sjukdom är enträgnare eller funktionsstörningen större än vad som är rimligt.
  4. Symtomen är ej medvetet framkallade eller simulerade.

 

Odifferentierat somatoformt syndrom enligt DSM-IV

 

  1. Minst ett besvär (t.ex. trötthet, aptitförlust, magbesvär, urinvägsbesvär)
  2. Antingen (1) eller (2)
    • Symtomen kan efter utredning inte förklaras av sjukdom/missbruk/läkemedelsbruk
    • klagomålen över symtomen vid känd sjukdom är enträgnare och ger mer dysfunktion än vad som rimligen kan förväntas utifrån anamnes, somatiska undersökning eller laborationsresultatsom
  3. Symtomen skall orsaka tydligt lidande eller försämrad funktion i viktiga avseenden
  4. Störningen skall ha varat i minst sex månader.
  5. Störningen förklaras inte bättre av annan psykisk störning (se Differentialdiagnoser) 
  6. Symptomen är inte medvetet framkallade eller simulerade.

 

Diff.diagnos      

Somatisk sjukdom, ångestsyndrom, stressutlösta symtom, sömnstörning, depression, sexuell dysfunktion (t.ex. dyspareuni), psykotisk sjukdom.

 


Behandling       

Svårbehandlat tillstånd

  1. Vid fullt utvecklat somatiseringsyndrom skall pat ha kontakt med psykiatriskt team.
  2. Undvik ”remisssvängen”. Viktigt med en kontinuerlig allmänläkarkontakt
  3. Bemötande         
    • Undfallande attityd konserverar syndromet
    • Avvisande hållning kan skärpa patientens beteende.
    • Ge pat tillfälle att utveckla sin besvärsflora som inte ska misstros
  4. Omdefinitionsarbete
    • Steg 1: Få patienten att känna sig förstådd
    • Steg 2: Förmedla ett väsentligen normalt undersökningsfynd
    • Steg 3: Få patient att se samband mellan somatiska besvär och psykosociala problem
  5. Information till patienten om att kroppens funktioner även i normala fall känns men att signalerna oftast ”filtreras bort”. Oro, ångest m.fl. tillstånd gör att ”filtret” släpper igenom signalerna.
  6. Information om syndromets vanlighet och att det nu gäller att fokusera på andra ting i tillvaron än just kroppens signaler.
  7. Klara ut att det inte finns någon olöst försäkringsfråga (el sekundärvinst) i botten
  8. Ev. remiss till sjukgymnast för kroppskännedomsövningar.
  9. Ev. kognitiv terapi för att hantera somatiska sjukdomen.
  10. Ev. SSRI-preparat vid ångestladdning.

Comments are closed.