Thyroideastatus

Analys av fritt T3, T4 (fT3, fT4) underlättar tolkningen avsevärt då man slipper fundera på förekomst av tyroideabindande protein (TBP). Normalt förekommer endast 0,03% av T4 och 0,3% av T3 i fri form. Resten är bundet till tyroideabindande protein (TBP), prealbumin och albumin.


P-Trijodotyronin (fT3)


Fritt trijodtyronin. Ger den biologiska effekten av tyroideahormon. Vanligen högt vid hypertyreos och lågt vid hypotyreos. Observera att kroppen strävar efter att ha normaliserade nivåer av T3 varför oftast T4 påverkas först vid patologiska tillstånd.

T4 omvandlas till T3 intracellulärt, där T3 utövar närmast all biologisk effekt framför allt genom aktivering och hämning av gentranskription. Denna process är långsam vilket är förklaringen till att förändrade hormonnivåer inte ger klinisk effekt förrän efter c:a 6-8 v. Halveringstiden i serum är c:a 1 dygn.


Omräkning      

1 ng/l motsvarar 0,651 pmol/l (1).


Tolkning

 Låga värden ses vid hypotyreos men också i samband med annan akut sjukdom (NTI, lågt T3-syndrom).

Höga värden ses vid hypertyreos och någon gång initialt vid NTI. Observera att T3 oftast stiger senare än T4 vid hypertyreos och vid påverkan på T3 är oftast sjukdomen mer uttalad. När hypertyreosen beror på aotonoma noduli eller jodbrist kan man se en isolerad T3-stegring vid lätt hyperfunktion (2). 


P-Tyroxin (fT4)


Fritt tyroxin. Bildas i sköldkörteln men har sparsam biologisk aktivitet. Omvandlas till T3 som utövar den biologiska effekten. Halveringstiden i serum är c:a 4 dygn.

 

Omräkning      

1 ng/l motsvarar 0,777 pmol/l (1).


Referensintervall

10-22 pmol/L.


Tolkning

Låga värden ses vid hypotyreos men också i samband med annan akut sjukdom (NTI). Vid graviditet ses ofta låga värden.

Höga värden ses vid hypertyreos och någon gång initialt vid NTI.


P-TSH


Tyroideastimulerande hormon. T4 omvandlas till T3 intracellulärt i hypothalamus och hypofys och stimulerar på så sätt TSH-utsöndring.


Referensområde

0,4 – 4,0 mIE/L


Tolkning

Låga värden ses vid olika former av hypertyreos och ibland vid NTI. Redan vid lätt ökning av tyreoideahormoner ses en markant TSH-sänkning och vid mer uttalad hypertyreos kan TSH ej påvisas (< 0,01 mIE/L).

Höga värden ses oftast vid hypotyreos och ibland vid NTI. Vid lätt hypotyreos kan ett sjunkande T4 kompenseras genom ökad perifer konversion från T4 till T3. Detta leder till att ett sjunkande T4 vid begynnande hypotyreos kan ge TSH-stegring medan T3 i stort sett förblir normalt. Också vid kortisolbrist ses förhöjt TSH eftersom kortisol normalt utöver en dämpande effekt på TSH-produktionen (1).


Referenser


  1. Werner S: Endokrinologi. 2 ed. Liber, Ljubljana, 2007.
  2. Nyström E: Tyroideasjukdomar hos vuxna. Nycomed AB, Klippan, 2007.

Comments are closed.